KONSTKRITIK: Wonderland

Maxime Moutou Wikenfors har besökt utställningen WONDERLAND: Gotland Stories 2.0 och hittar ett gotländsk smörgåsbord av konst.

KONSTKRITIK. Det finns två Gotland. Ett är sommarens. Det Gotland som vaknar när träden får löv och solen sätter ringmurens kalksten i brand. Restauranger som en trott gått i konkurs öppnar återigen dörrarna för stockholmare och kryssningsturister. Vaskad champagne dansar längs med kullerstenens konturer från Stora torget ned mot Östersjön. Spökstaden får liv och befolkas, av dem som har råd.

Sedan finns det andra Gotland. Bekant för dem som blir kvar, eller i mitt eget fall återvänder. Då blir bubbel till slask, och vackra hus står tomma och samlar damm till nästa högsäsong. Ett tystare, kvarlämnat Gotland där färre röster trängs.

I de mörka, till synes ödsliga månaderna då gentrifieringen lämnar för varmare stränder, kan ekon ändå höras om en lyssnar noggrant. Liv finns på gatorna även när turismen tar ledigt. I ateljéer blöts penslar fortfarande, och kameror bärs ut till blåsiga stränder för konstfilmer att filmas. Även - eller kanske speciellt - i tystnaden av kölden kan hjärtslagen från det kreativa Gotland höras pulsera.

Wonderland: Gotland Stories 2.0 samlar verk av konstnärer från ön i ett smörgåsbord av inblickar i platsens olika liv. Personliga berättelser, reflektioner, tolkningar och historielektioner delar rum på Gotlands Museums tillfälliga utställning. Vidare kan vi läsa om Per Arvid Säve, museets grundare och arkivist av otaliga mängder artefakter från öns rika kultur och historia, samt skåda utvalda historiska verk från museets arkiv.

John Jakobssons skulpturer och tillhörande stilleben är evokativa. En sten bär glasögon och ger inslag av något surrealistiskt, som gott kan läsas som en kritik av nedskräpning och den mänskliga påverkan på naturen. För varför skulle en sten klä sig i glasögon om inte för att artefakterna av mänsklighetens rester återfinns i naturen? Här kan du även se en spindelsten, eller varför inte en avkapad hand som står på vakt.

Ett tematisk kliv bort - och några faktiska kliv in till rummet bredvid - finner du Elin Häggs animerade kortfilm Tjuvmjölkerskan, en tilllivväckt återberättelse av den gotländska folksägen om bjäran, såsom beskriven av Per Arvid och Carl Säve. En målning från Öja kyrkas med samma namn inspirerar titeln samt animationens stil. Verket ger en god blandning av underhållning för de små, samt gotländsk historia för den intresserade.

Vänder du dig om blir du mött av en livslik humanoid gipsskulptur med ett massivt gap som öppet står redo att svälja det hängande spjutet riktat rätt emot den. Utöver skulpturen är Madeleine Jacobssons målningar imaginativa, färgstarka och nästan obekvämt uttrycksfulla. De fångar din blick och lättar inte på greppet utan att du givit varje verk den uppmärksamhet de befaller.

Utställningen erbjuder små smakprover från alla möjliga konstformer och uttryck, och är en aptitretande uppvisning av öns kreativa bredd. I sitt breda utbud kan utställningen dock tyckas spridas något tunn. En röd tråd finns inte att följa utöver det gotländska temat, vilket blir både en fördel och fallgrop. Wonderland har något att beundra för varje individ. Jag lämnar utställningen med fantastiska och varierande smakprover, men fortfarande väntandes på varmrätten.

Text: Maxime Moutou Wikenfors från Unga kritiker